Jag drömmer ofta samma drömmar i alla fall tror jag det. Ibland är drömmarna otäcka och jag vaknar och inte vill somna om och fortsätta drömma. Ibland är drömmarna härliga och jag vill inte vakna och upptäcka att det inte är sant. Det kan vara tvärtom också, händer ibland att jag drömmer att jag börjat röka igen efter att ha hållit upp i 36 år, då är det skönt att vakna och förstå att det bara var en otäck dröm. Det finns människor som aldrig minns att de drömmer på natten, vilket känns konstigt.

Jag vet att jag drömmer varje natt ofta flera olika drömmar. Fast jag minns inte alltid vad jag drömt. Men ibland minns jag drömmen länge och drömmer samma dröm flera gånger om bla. brukar jag drömma om att min mamma och mormor lever. Jag drömmer att de är arga för att jag trodde de var döda. Drömmen är riktigt otäck och jag undrar varför jag drömmer den drömmen.  

Drömmen där jag är ung och träffar min drömprins är mycket trevligare och den vill jag inte släppa, men verkligheten kommer alltid ikapp mej. Konstigt med drömmar i alla fall.

Ajva

Varför blir vi människor så olika varandra, En del vackra och lugna, långa, korta, snälla, kloka. Varför blir en inte lycklig varför blir andra lyckliga och framgångsrika. En del människor kan dansa spela musik och vara glada snälla och naturliga och umgås med andra utan hinder.

Medan andra aldrig kan vara sig själva för att något alltid gnager och man inte vet hur skall jag nu vara. Inte kunna småprata och inte hänga med i ett samtal mellan flera människor. Att inte kunna närma sig nya människor därför man inte vet vad man ska säga. Att inte tro på sig själv inte tycka om sig själv. Fast man vet att jag/hen är lika mycket värd som alla andra människor.

Allt kan inte vara ärftligt och allt kan inte bero på uppväxten med föräldrar med samma problem. Att växa upp i en s.k. Dysfunktionell är inte alltid lätt men inte alltid tråkigt men bra är det inte. Att alltid känna sig annorlunda, att alltid inte veta hur gör jag nu vad ska jag säga vad tycker hen att jag ska säga.

Men det behöver inte alltid betyda att man blir ett bokstavsbarn om växer upp i en dysfunktionell familj det har jag sett flera exempel på. Men det finns de som får alla dåliga gener + en dålig uppväxt och sen blir mobbade redan i lågstadiet. Det fortsätter genom hela skoltiden. Och under tonåren blir livet en pina för en del eftersom spelet mellan kille och tjej inte fungerar och man spänner sig.

Att inte kunna dansa pardans eller hålla takten är inte heller något som underlättar livet. Många med dessa problem isolerar sig, gäller både tjejer och killar och detta är ett jätteproblem för dem som drabbas. Problemet med att leva ett bra liv håller med sig hela livet. En del får som vuxna en diagnos som för en del förändrar läget. Men långt ifrån alla kan leva ett fullkomligt liv trots diagnos.

Inte ovanligt att människor med bokstavsdiagnoser även blir vuxenmobbade på arbetet eller på vuxenstudier. Eftersom dessa människor inte kan eller förstår signalerna mellean människor. Att dra sig undan är vanligt eller att börja självmedicinera som kan övergå till droger eller alkoholmissbruk. Man känner sig aldrig hel tycker inte att man är värd att vara älskad. Man blir missförstådd kan inte uttrycka sig, blir irriterad när andra inte förstår. Upplever att man talar så andra förstår men så blir det inte alltid. Man missförstår väldigt ofta.

Man kan lära sig att fråga hur menar du nu? Det kan vara ett bra sätt att inte alltid missföstå. Men det blir oftast lite bättre/lättare när man blir äldre (om man fått en diagnos) om man accepterar sitt handicap (om man inte hamnat i droger,då blir det svårare) och försöker hitta hjälpmedel för att umgås. Det skulle vara bra om det inte vore så skamfullt att ha en psykosocial diagnos som adhd eller asperger ex.

Alla är människor och behöver vänner för att inte bli isolerade och verkligt "sjuka" och världsfrånvarande och så ledsna att dom inte finns kvar bara blir en spillra av sig själv.

Och då är man i ett svart hål som är svårt att ta sig upp ur.

Ha lite tålamod och tillåt andra vara annorlunda.

Ajva