Hösten kommer med stormsteg och mörkret kryper in i våra liv. Lampan tänds tidigare i fönster mot omvärlden och man känner sig än mer ensam. December kommer och jag älskar att sätta upp julljus i alla fönster för att lysa upp i mitt mörker. Men sen gillar jag inte julafton med alla förväntningar och utdelning av klappar. Inte ens när jag var sambo, tyckte jag om det och försökte undvika att "fira jul", helst vill jag åka bort ett par dagar före jul och komma hem efter nyår.

Ett år har min önskan gått i uppfyllelse jag och min dåvarande sambo åkte till varmare land under två veckor helt underbart, bara vi två och inga barn eller barnbarn. Tro nu inte att jag inte älskar mina barn och barnbarn för det gör jag visst. Men nån bullbakande farmor/mormor är jag inte, jag har ett eget liv också som jag värderar högt.

Men nu när man äntligen kan göra det man vill och vet vad man verkligen vill med livet. Det visste jag inte som ung tonåring eller under barnaåren som var helt underbara. Nu känner jag en frihet att kunna känna det jag känner och erkänna det. Man behöver inte undra om jag kan göra det eller det? Nu vet jag vad jag vill och inte vill, därför lever jag ensam just nu. Saknar inte honom, men någon som jag inte vet vem det är ännu. Dejting sajter nu för tiden är inget för mej, alldeles för krångligt och dyrt. För 16 år det var det lätt att dejta via datorn men nu vill dejtingsajterna bara tjäna pengar på mej.

Inte heller såg jag någon dejtingannons som passade in på mej, (när jag provade) de flesta killar/män vill ha en som tar hand om dom, verkar det som? Så det har jag lagt på hyllan, vad finns det kvar att göra för att hitta en SÄRBO att dela samvaron med. Har du förslag att komma med? Hör gärna av dej. Ajva

Det är så många som tror de är bäst i världen och utan fel. Jag träffade en kille för någon månad sen som på alvar tyckte att han kunde allt. Det kunde han inte. Han hade dessutom en massa fördomar mot kvinnor och andra människor.

Jag blev så glad igår när jag fick höra att "tiggarna" inte bara ska få mat och husrum, utan också jobb. Den kommunala tjänstemannen sa som jag alltid trott/förstått: Tiggarna kommer inte hit för tigga dom kommer för att få ett jobb, de kan ju inte veta hur svårt det är innan de kommer. Det är verkligen en framgång för demokrati och för medkänsla och lika behandling av alla människor. Jag hoppas nu att försöket kommer att bli lyckat, alla vill ju försörja sej själv och sin familj med ett jobb.

Hej

Läste om flera tjejer och kanske killa som inte mår bra eller som andra tror inte mår bra. Fick idén att skriva om mitt egentligen urusla liv. Jag har maskerat det länge  kanske hela mitt liv, jag vet egentlöigen inte varför mitt liv blev så dåligt, men det beror på mej själv och på min bakgrund. Att växa upp i en familj som inte fungerar sk. dysfunktionell familj är inte det bästa. Jag gick i 5-6 skolor men fick ingen utbilning. jag gick inte gymnasium, det var inte många i min generation som gjorde. Jag försökte bli "normal" men det var och är inte så lätt, när man inte kan koderna inte kan prata om ditt och datt. Nåväl jag gick två år folkhögskola och det var trevligt men inte kunde jag leva ett bra liv för det. Jag hade taggarna ut. Trodde alla ville mej illa och det bara var dom andra som det var fel på.

Gifte mej fick 4 barn och en man som var helt underbar mot mej och barnen och vi delade allt och ingen av oss sprang på krogen när vi hade barn. Han vr 20 år äldre än mej och när barnen var mellan 10 och 15 år silde jag mej, men han förblev min bästa vän tills han dog. Han är mitt käresta minne och han var alltid snäll mot mej även om jag inte alltid förtjänade det.

Nu vet jag sedan 10 år att jag har bla. bostavsdiagnoser och det har mina barn också. Har bra kontakt med tre av barnen, men flickan har valt att inte träffa mej, för ca 1 månad sen. Jag har försökt men inte då. Jag låter det vara nu, det handlar om ett missförstånd och glömska hos mej. En av min pojkar har missbruksproblem sedan 10 år ca. Han har fått behandling men inte uppföljning så det har förstås gott illa igen. Jag kan inget göra.

Jag har gått i terapi många ggr. genom åren just nu i en stödgrupp för anhöriga och skall börja enskilda samtal i oktober hoppas jag.

Mötte en trevlig man för ca 15 år sedan, han är ordentlig snäll genrös och tråkig. För 4 år sedan flyttade vi ihop trots att jag inte ville egentligen. Jag visste att jag inte älskade honom, men det är ju bekvämt att ha ett förhållande och slippa söka. Det höll i tre år mina värsta år någonsin. Innan vi flyttade ihop (han ville så gärna) träffades vi bara på helger och semester. När jag flyttat till honom blev jag hushållerska och vi sågs inte alls så mycket längre. Han ville ha marktjänst. Han hade lovat att så skulle det inte bli.

Så i December förra åpret tog jag mina skaer och flyttade. Mycket tramatiskt, hamna i en ny lägenhet i ett nytt område (fick ta den lägenhet som fanns) Utan alla möbler utan tavlor på väggarna och en hjärt operation strax efter. Inte roligt alls. Jag saknar inte honom alls men hela mitt liv kom i oordning. Nu har jag med olika vänner, människor fått lite ordning på min situation, men jag skulle ha velat bo där jag bodde innan jag flyttade ihop. OK jag har mej själv att skylla, det vet jag, och jag jobbar på att få ordning i min livssituation. Min lilla inkomst räcker inte till, bla pga. att hyran här är 2 000:- dyrare än i det andra området.

Men jag hoppas på att mitt humör och livsvilja skall förbättras till det bättre.

Ajva

Trots att det regnar är jag idag på gott humör. Min stora alldeles för stora trädgård är förberedd för vila. Nästan helt i alla fall. Jag längtar till våren då allt jag sått kommer upp snabbare. Morot, dill, sallad, vitlök bla kan peta ner i jorden nu innan frosten kommer. Så nu skyndar jag ut för att köpa frön. Nu näe min stuga och min alldelles egna trädgård ligger i vinterdvala, ska ja göra det jag inte hunnit/struntat i/skjutit upp till hösten. Jag skall putsa fönster hänga upp andra gardiner laga och fixa med min hylla som bara är 3/4 klar. Nu har jag tid hoppas jag. Fixa med blommorna hemma skall jag också och stoprstäda ett rum i taget. Höst, vinter och tidig vår är en lång tid av sakta lugn och göra saker i min egen takt. Gå på bio och se nya filmer, ut med kompisar äta dricka en öl kanske. Sköta min kropp simma trä'na på gym, gå, cykla till kylan och isen kommer. Jag skall hinna så mycket ojojoj tänk om jag inte hinner eller om jag inte klar alla stora mål. Skall tänka jag hinner det jag hinner, börja med det jag tycker är viktigast.            

Hej nu börjar man ana att sommaren snart övergår till höst. Ganska skönt om ni frågar mej, ja i alla fall när man tänker på att det finns mer att göra när höstenn kommer. Bio, teater träffa vänner (som, inte är bortresta nu). Man kan ta fram andra kläder och inventera vad som finns och vad som fattas. Jag har precis köpt ny bil ja inte helt ny men ny för mej. Den gamla var helt kass, men under sommaren hade jag inte tid eller kanske inte lust att börja söka. Att köpa ny bil då man har begränsad ekonomi är inte helt lätt och mycket ansträngande. Jag sorterade bort att köpa privat, att köpa liten bilfirma. Så jag tog nätet till hjälp sökte igenom alla stora och pålitliga (som jag tror) bilfirmor, hittade en del men svårt var det. Jag frågade alla vänner och bekanta vad för bil ska jag köpa, eller vilken bil skulle du köpa eller vilken bil tycker du jag skall köpa.

Efter många och långa överläggningar kom jag fram till att en liten bil gärna japansk skulle vara en lagom bra bil till mej nu, när barn och karl är borta. Ja barnen finns ju kvar men de bor inte hemma och de har inga småbarn. Så barnvgnar behöver inte få plats, men med facit i hand får nog en barnvag plats ändå. Innan jag bestämde mej tog jag hjälp av min snälle bror och tillsammans men hoom kunde jag betämma och köpa min drömbil. En del kallar den sockerbit, men varför skulle jag köra en stor bil när jag inte har användning eller råd med det.

Nu skall jag åka till min son och få bilen godkännd, av en som tycker (precis som jag tidigare) att denna bil är för liten och ful.

Med detta avlutar jag detta inlägg för att göra mej klar. Ajva